Nån gång mitt på dan ringde dom från Uppvaket och talade om att Hanna hade kommit dit nu.
Vi småsprang dit. Hon såg så elälndig ut i sängen med slangar ÖVERALLT.  I näsan , bägge armvecken och bägge händerna. Jättegullig personal berättade precis allt som hände.

Hon sov och mådde bra, operationen hade gått bra. Vi fick bara vara en förälder i taget men vi var ensamma i rummet så vi har suttit tysta och snälla i hopp om att ingen skulle köra ut oss- och det har dom inte gjort heller.

Då Hanna vaknade var hon lite småtjorvig och ville rycka ut slangen i näsan. Vi övertalade henne att ha kvar den ett tag till. Hon hade ganska ont och fick mer morfin- det gjorde att det började tok-klia i ansiktet och då fick hon Tavergyl mot klådan. Det blir man trött av så hon somnade igen!

Då hon vaknade till så att vi kunde prata var hon så glad att hon kunde röra benen- hon hade varit så rädd att nånting skulle gå fel under operationen.

Hon har inte varit vaken mycket, var tvungen få mer Tavergyl eftersom det kliade så himla mycket.
Hon har frusit massor, fått flera varma lakan både på kroppen och runt huvet.

Kring 19-tiden drack hon lite saft och viftade på tårna! Det gick jättebra att röra benen och att luta sej från sida till sida i sängen- allt detta förberedelse för att hon snart ska upp och prova stå!

Nu har jag och Lars käkat middag i skift , tänkte bara skynda mej att skriva eftersom hon var lite orolig för att hon lovat att SMSa till folk kl 16! Hon trodde att hon skulle vara på gång då.
Kanske senare i kväll men troligtvis imorgon.

Tack alla snälla människor som SMSat idag! Vi har berättat eftersom till Hanna och hon hälsar till alla.

Mamma Mia